Madeleine Santiago Art

fredag 4 juni 2010

Ny dag.

Hade en helt ok morgon idag. Det kändes bättre.

Fick glädjebesked om Annica och Rikards lille gosse som föddes igår. Underbart! Grattis fina Ni.

Morgonen flöt på bra tills jag för en stund sedan, var in på Facebook och såg alla fina bilder på Victor. Som kompisar har lagt upp. Hörde låten som skrivits i hans minne. Alla fina ord om honom. Vackra Victor...
Gråtbryt nr 2 idag. Det strömmar ner.

Jag har beställt en stor bukett blommor till Sofia och Daniel. Men vad är det? Hur hjälper det? Det ger inte honom tillbaka. Fan.
Hur kunde detta hända? Vad händer sen? Kommer de och klara sig? Min bror och Sofia. Stackars Carolina, Alexander och Oliver. Få syskon som har så fin kontakt som de har. Kärlek!

Sitter och vill ringa dem. Hela tiden. Men avvaktar. Och avvaktar. Vet inte vad jag ska säga.
Känner mig rutten. Men jag är faktiskt rädd. Eller låter det konstigt?
Det här är en ny situation. I våra liv. En väldigt märklig sådan. Som jag skulle byta bort när som helst.

Den jäkla klumpen är tillbaka igen. (precis som om den har varit borta..Not!)
Känner mig ifrågasättande till allt just nu. Men den största frågan är nog. Varför?

Kände i solen idag att den var extra allt. Extra solig, extra varm, extra många strålar.
Vet att det är du älskade ängel, som såg till det. Eller hur?


2 kommentarer:

  1. Åh livet kan vara så jävla orättvist! Usch och fy! Tänk på all kärlek du har omkring dig, din fina familj!! Och så tycker jag du ska tappa upp dig ett glas vin eller två. :)

    Vad kul att T blivit storasyster nu! Grattis till dem!

    KRAM sötis!

    (Det går ju alltid att komma förbi Täby och ta ett uppfriskande dopp i poolen också?! :))

    SvaraRadera
  2. Sorg tar tid och alla har vi vårt eget sätt att handskas med den, det viktiga är att bara följa sina känslor och ladda upp batterierna när man orkar!!! Ta hand om dig och din fantastiska familj! Känns som helt meningslösa ord just nu, men det har funkat för mig. KRAM /Chrille

    SvaraRadera