Sorgen är total.
Du blev bara femton år.
Jag tänker på din mamma, dina syskon och på min bror. Det kommer aldrig bli sig likt.
Din stackars älskade mamma. Och pappa.
Hur kan man någonsin säga hej då till sitt barn. Hur kan man någonsin bli hel igen. Hur?
Mina tårar rinner utan någon som helst kontroll. Fruktansvärt. Sorg.
Jag är så oerhört tacksam att jag fick träffa dig (en sista gång) för några veckor sen. Så fin!
Så otroligt fin. Du var en underbar pojke.
Victor, vår ängel.
Jag kommer aldrig glömma dig. Du har en plats i mitt hjärta. För alltid.
Kan inte låta bli att bli arg. Fullständigt rasande. Det är så orättvist. Helt ofattbart och så fruktansvärt overkligt. Varför?
Älskade unge.. Sov gott!
Vi ses snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar