••

Valde att stanna hemma idag från jobbet. Även imorgon.
Dels för de svullna ögonen och brist på sömn och dels för det helt okontrollerade gråtattackerna jag drabbas av. Det har räckt att någon har frågat hur det är. Så har allt släppt.
Har pratat med Sofia idag. Det var nog det absolut värsta jag har varit med om. Vad säger man? Hur kan man trösta? Vad gör man? Stor klump i magen. Verkligen milt sagt.
Det finns inga regler på hur man sörjer. Man får göra precis hur man vill och känner. Det bestämmer ens inre.

Inser att ödet är förutbestämt. Så är det bara.

Det har gått några timmar nu utan gråtbryt.
Har haft en underbar väninna på besök nu ikväll. Skönt att prata av sig. Inte bara sorg utan kunnat prata annat också.
Tack söta!

Längtar efter min familj. Efter min man.

Nu ska jag försöka sova. Ska be till Gud att morgondagen ska få kännas lite bättre för Sofia och hela familjen.

Life is a bitch...