Skulle gärna byta.

Trodde i mitt stilla lilla sinne att hemma och vabba skulle vara skönt. Även för mig. Jag har fel. Nu sover båda barnen. Och jag är ensam med mina tankar. Grät i duschen i morse. Ensam.
Ringde pappa för det kändes som om jag inte kunde behålla huvudet ovanför vattenytan. Panik.
Trött pappa full av oro. Deprimerad. 

Vad är det som händer? Det är kaos i hela min kropp. Varenda liten cell protesterar. Förbjudna tankar tenderar att komma upp. Jag vill inte ens skriva om dem. Jag ryser.
Jag är så j*vla rädd.
Blir så trött på mig själv. Vi har inga klara besked ännu. Vi har bara en massa rädslor och minnen som envist gör sig påminda. Tolv år gamla minnen. Hoppas att läkaren levererar bättre svar och resultat den här veckan. Han måste det.

Det är något som slår ut vettet när någon man älskar inte mår bra. Det bildas okontrollerad oro.
Det tar upp en stor del av min tid. Även om jag inte jämt går omkring och gråter och fylls av ångest. Så finns det där hela tiden i bakgrunden. Som en parallell. Är jag normal? Vad ska jag göra?
Hatar att jag är så långt ifrån honom. Min pappa. Det är kanske därför jag reagerar så här.
Vi har en nära relation. Mina föräldrar. Oerhört sårbart. Jag älskar dem. Jag älskar dig pappa!

Det är min verklighet just nu. Skulle gärna byta. Tro mig.

Skriver lite..

"Det känns som om jag är ensam. Ensam med mina känslor. Ensam mot världen.
Ingen som förstår. Ingen som kan förstå. Mina känslor.
Ilska som tornar upp framför mina ögon. Magont. Kaos.
Jag skriker högt. Av frustration. Men ingen hör. Kallt mörkt rum med mina tankar som fiende.
Det känns som om jag står naken. Sårbar. Med endast hopp som skydd."
                                                          
                                                                   ....

"Ge inte upp, min älskade. Trots motgångar kommer det en dag att vända. Jag vet det. Bara du inte ger upp.
Jag lyfter upp dig. Visar dig vägen. Hos dig är jag stark. Och du får min styrka. Du får vad du vill.
Ger dig solen. Ger dig stjärnorna. Men jag kan inte ge dig hälsan. Jag kan inte.
Jag hjälper dig. Jag bär dig. Jag visar vägen. Jag älskar dig!
Du är älskad."