Prova flytta berg.

Idag gör det lite ondare. I både kropp och själ.
Träningsvärken var väntad. Inte trycket över bröstet och tårarna som tenderar att vilja styra.
Önskar att jag kunde förstå mig på mig själv lite bättre. Jag vet hur läget är just nu. Jag vet det. Jag väljer att tänka positivt och många med mig. Ändå blir jag ledsen. Det lyser igenom. Kan inte rå för mina känslor. Och jag ska säga att det är inte lätt att bo i mitt huvud ibland. Verkligen inte.

Tänker på att jag vill prioritera en resa till Skåne. Snart. Det finns en famn jag helst av allt skulle vilja vara i just nu. Pappas.

Felix är inne i en väldigt känslig period nu. Det smärtar också. Behöva lämna ett barn på dagis som helst av allt vill slippa. Som vill vara i sin mammas famn. Och stanna där. Precis som jag vill i mina föräldrars.
Jag tröstade med att det inte är lätt att säga hej då alltid. Även för mig. Men att efter några minuter har det gått över och han är inne i sin verklighet. Han torkar tårarna för att skratta och leka. Avledas. Precis som jag.

Idag är det svårare. I min verklighet.
Men jag tillåter det. Och utgår därefter.

Inget förändrat. Som att flytta berg.

M.