Har lämnat två glada barn på dagis idag. De mår bra. Och är så lyckliga och glada för varandra. Kärlek i en mammas hjärta.
I en annan del av hjärtat är paniken ett faktum. För att inte tala om alla miljoner tankar.
Jag har bett ofantliga böner om hälsa till min pappa.
Det känns som om mina böner är tafatta och att de inte blir hörda. Konstig, jag vet. Men idag är hjärnan ur funktion. Åtminstone fram till i eftermiddag då jag hoppas pappa fått med sig glädjande nyheter från läkaren. Att allt är bra. Att de som hittades sist var något annat. Ett ärr kanske. Ett ärr som kan få påminna om det helvete han redan gått igenom. Låt det vara det. Snälla.
Jag är med dig. Hela dagen. Alltid.
Håll tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar