måndag 10 januari 2011
Varför?
Luften bara försvann. Livets ironi. Åt helvete.
Vet att det sista som lämnar en är hoppet. Men ibland undrar man. Varför?
Hatar orättvisa besked.
"Tårar bränner bakom ögonlocken. Miljoner trillar ner. Tyst gråt i ensamhet.
Fullkomlig panik inombords. Försöker hålla ihop. Sorg och minnen gör sig påminda.
Ser ditt ansikte framför mig. Din trygga famn. Känner din värme. Kände din oro.
Jag brister."
Pappa, Jag älskar dig.
(Tillsammans är vi starka. Ok!)
M.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nejje!!!!!
SvaraRaderaHjärtat!
Du vet att jag är här varenda sekund och förstår vad du pratar om (tror jag) och förstår känslan (tror jag också)
Åt helvete var rätt ord!
Tänker på dig, er, och sänder så mycket kärlek och styrka jag någonsin kan!
Varm kram
Älskade hjärtat! Finns när du vill och orkar. Alltid! Kramar om hårt och länge!
SvaraRaderaÄlskade hjärtat! Finns när du vill och orkar. Alltid! Kramar om hårt och länge!
SvaraRaderaÄlskade Madde! Tänker på dig och familjen!
SvaraRaderaMånga kramar!