I`ll pray for you.

På en sekund slås vår verklighet i spillror. Ett besked vi långt ifrån önskade. Hur ska jag kunna hålla mig från att inte bryta ihop? Hela världen rasar ju. Jag måste vara stark inför dig. Inför våra små. Inför mamma. Men helst skulle jag bara vilja vara liten och ledsen. Bara få vara din dotter. Jag vill inte vara vuxen och förstå det vi faktiskt förstår idag. Att du, min älskade pappa är sjuk.

Vill kasta mig i din famn och gråta krokodiltårar. Klamra mig fast och aldrig släppa taget. Skrika av frustration och orättvisa. Så fruktansvärt hjälplös. Jag fullkomligt brister när jag tänker på vad du får gå igenom. Igen o igen o igen.
Grips av så dåligt samvete när jag inser att jag i elva år bott en hel evighet ifrån dig. Så mycket vi har missat. Så mycket vi får ta igen. Olika liv. Obegränsad kärlek.

Det gör otroligt ont att höra en vuxen man gråta. När den mannen är din pappa. När tårarna betyder rädsla. När mammas ljusa röst bryter och man hör hur hon biter sig i läppen. För att hålla tårarna borta av kärlek till mig. Stark. Fantastisk.
Kan inte förstå. Vill inte. Jag ryser. Långt in i benmärgen.

Var stark min hjälte. Du vinner! Den här kampen också. Du har mina armar runt dig i all evighet. Även när hela universum är emellan oss. Du bor i mitt hjärta. I min bön.
Du får min styrka. Min värme. Du får vad du vill!
Min älskade pappa utan dig vore världen tom. Alldeles tom.
Jag älskar dig. Älskar.

I´ll pray for you.

Tack alla för värme och kärlek. Jag suger åt mig massor och skänker mängder av era tankar till min familj.

M.