Gott slut!

Nu har det redan hunnit vara julafton och några dagars ledighet. Länge sen jag kände mig utvilad efter en sådan här helg. Det gör jag nu. Lugn och skön julafton med min familj samlad runt Kalle Anka. Julklappar och tomte såklart och ett traditionellt julbord. Allt i barnens takt. Julafton är deras dag.

Vid något tillfälle under kvällen lekte barnen med sina nya leksaker, jag låg och stickade och Christian läste i en bok och i bakgrunden spelades lugn julmusik. Himmelskt! Nyttigt att ibland slå av på tempo och alla måsten och faktiskt välja lugn och ro. Det behövde vi. Tomten kom med en ljuvlig Nespresso i julklapp i år och den går varm typ hela tiden.

Lite jobb i mellandagarna men redan på fredag står det semester i kalendern igen. Lördag skålar vi in det nya året med bästa vänner. 2012. Vi börjar 2012 med en veckas ledighet. Felix och Christian åker med kompisar till Vemdalen för skidor och jag och Max myser hemma.

Inser att 2011 fullkomligt susat förbi. Det har varit ett roligt men hektiskt år. I synnerhet hösten. Min kropp har sagt ifrån och jag har lyssnat. Nu kan det bara bli bättre och jag tror att 2012 kommer leverera en salig massa roligheter. Det kommer bli riktigt bra.
Jag är redo.

Ses.

35 års kris redan nu?

Julstämning

Konsten att lyckas vända en morgon från att vara helt fel till att bli helt rätt. Hände idag. Morgonen började med migrän, byxor som sprack precis innan möte, bad hairday, bet av en bit av en tand. Spillde kaffe på kavajen och annat fummel. En riktigt typisk skitmorgon.
Lite bättre blev det när vi fick fina resultat på ett efterlängtat möte. Med dunkande huvudvärk tog jag mig ändå igenom dagen. Men med något stressade steg lämnade jag, mitt i ett annat möte, jobbet för Luciafirande på skolan.
Min dåliga dag (huvudvärken som bortblåst) tog slut i samma stund jag klev innanför skolan och in i Felix klassrum där inget annat än harmonisk julstämning infann sig. En urmysig klass som stod fint uppradade och lussade för oss föräldrar, syskon, far och morföräldrar och fröknar. Felix berättade efteråt att det hade varit pirrigt att sjunga inför så mycket människor. Men det gick såklart riktigt bra. En känslosam mamma, jag, satt stolt som en tupp (med en sovandes Max i knät) och bara njöt i stunden.  Finns det något viktigare i ens liv, egentligen? Än våra små barn. Älskar mina och är så galet stolt över dem.


Mina lussebullar var dessutom uppskattade. Pricken över i.

Imorgon är det dags igen, Lucia! Vi har vårt traditionella luciamys på jobbet imorgon bitti och sedan är det Max tur på dagis. Vår lille tomte!

SOL










Bild lånad från google.. 

LoVe.

Ja men herregud vad tiden går. Blomman är inte ens i närheten prioriterad i mitt liv just nu. Har dessutom funderat på att skrota den.. Är övertalad att låta bli. Kanske dyker det upp tillräckligt med tid och energi att fortsätta. Parkerar tanken så länge.

Tredje advent idag. Skymtade maskrosor utanför vårt fönster imorse. Inte en, utan säkert tio. Och nya knoppar på rosenbusken vid entrén är nu en vana att se. Sa jag tredje advent? Alltså en otroligt mild vinter.
Jag är inte det största fan av vinter med snö och slask, men nu längtar jag verkligen efter vitklädda vyer. Och barnen ska vi inte prata om. Tjatar och längtar efter snön, de är mer än redo.

Imorgon är det lucia på Felix skola. Och eftersom jag är klassmamma och älskar att baka, erbjöd jag mig att baka lussebullar och fixa pepparkakor. Så hela förmiddagen har jag ägnat åt att knåda ut ett hundratal mumsiga bullar. Vad gör man inte.. Tror att det blir supermysigt tillsammans på skolan.

Igår samlades vi några tjejer för lite glögg (läs vin) på Sealoge nere i Gåshaga. Vi fick soffhörnan framför en tänd brasa. Hur bra kan man ha det? Underbara tjejer, tack och God Jul!

Har idag även lämnat paket till Projekt hundralappen. Som för sjätte året i rad lägger ett enormt hjärta och tonvis av engagemang åt de behövande. Fantastisk insats! Och det känns fint att fått bidra med något.

Annars känns livet bra. Jag får glädjerus i kroppen avigt och rätt. Och det känns rättvist. Och är otroligt efterlängtat.

Jag ler. Massor!
Love love love

Glad för det lilla i det stora

Passar på att uppdatera när energin ändå verkar vara på topp. Har haft ett lyckorus i kroppen idag av flera anledningar. Mest tror jag det beror på att jag har kommit igång med min träning igen. Längtat efter att få röra på mig. Jag har en tacksam kropp där jag ganska snabbt kan se resultat från träningen. Men det går lika snabbt åt andra hållet om jag inte tränar. Det syns på en gång. Köttbulle! Nåväl.
Självklart bubblar det en massa annat roligt under pannbenet. Men det behåller jag för mig själv ett litet tag till.

Var på ett återbesök hos läkaren i måndags för att kolla status på lungorna vid in och ut andning. Ingen förändring. Fortfarande lika dåligt resultat. Astman är sämre. Jag fick röntga lungorna och en lungspecialist ska kopplas in. Snart blir det bra.

Trots det tråkiga beskedet om oförändrad lungkapacitet så känns det extra bra att jag har kunnat ge mig ut på en sexkilometers intervall träning två kvällar på rad. Och ändå överleva. Och på en helt ok tid. Otroligt glad för det lilla.

Nu till en annan rolig sak som jag blir väldigt glad och stolt över. Min kära svåger, Jörgen. Jag har skrivit om honom tidigare och kan alltså inte låta bli att fortsätta göra det. Särskilt inte när det är ett aktuellt skivsläpp från en av våra tiders mysigaste sångare, Björn Skifs. Extra kul när jag vet att det är Jörgen som ligger bakom varenda låt. Länkar en härlig snutt. Se och njut och spring och köp skivan om du är ett Björn fan.

Hörs.

IRL

Jag har verkligen tagit ett stort kliv bort från etern. Omedvetet men faktiskt mest medvetet. Jag har helt enkelt ingen lust att skriva. Och det som mest tycks komma ut ur min mun, är ändå gnäll. Så även nu..Sorry.
Blir så trött på mig själv. Jag har sån lust att skylla på någon och låta den ta ansvar för att min hälsa är helt under isen. Men, det finns ingen sådan person. Och mig skyller jag på redan. Tungt. Och inte en människa i världen kan se det på utsidan. Sånt jag kämpar med på insidan. Krig!



Nygammal frisyr. Kul, typ.



Imorse, innan jag slog upp ögonen, visste jag att det blir en tuff dag. Hur? Huvudvärken är blixtrande, nacken värre än någonsin. Gråten hängandes i luften. Jävla skit.

Jag vill inte ha det så här mer. Förutom min skitkropp så mår jag ju bra. Det händer en massa kul i mitt liv. Jobbet flyter på bra, barnen mår bra, solen tittar fram och lyser på oss. Julmys i fönstren som piggar upp, pepparkakor och första advent i antågande. Jag kämpar för att faktiskt få njuta lite. Och jag unnar mig glada skratt. Men, självklart tär det på mitt humör. Det är svårt att undgå. Jag är inte mig själv. Varken IRL eller i etern.

När blir det bättre?

På måndag ska jag träffa läkaren för uppföljning av lungor och annat. Hjälp mig nu.

Mamma och pappa kommer äntligen hem till oss. Och då blir det kramkalas, hela helgen. Kommer nog aldrig släppa taget. Längtar otroligt mycket. Barnen också.

Over N out.

Besiktning!

Idag spenderade jag nästan två timmar hos doktorn för en rejäl hälsokontroll. Minst sagt. Jag är förbi less på att må dåligt. Trött, orkeslös, huvudvärk, yrsel och allmänt bara dålig. Ibland är det bättre, men så blir det sämre igen. Vem vill leva så? Och kan man leva så? Och när kan jag på allvar komma igång med min träning?

Många svar fick jag redan idag. Jag fick veta att jag har rejält nedsatt lungkapacitet. Inte konstigt att jag inte orkar så mycket och att jag blir så akut trött. Min astma har blivit sämre. Ny medicin och uppföljning. Fan. 
Han upptäckte en förträngning i näsan, så bihålor ska röntgas. Inget farligt, tack och lov.
Dessutom rådde han mig att söka hjälp för att lära mig slappna av. Tydligen kunde läkaren läsa av på min tunga att jag är stressad.?! Good guess.
De fem rör med blod de tog, tar ca en vecka innan besked. Men då får jag också svar på en massa prover.

Jag känner mig som 85. Och jag känner mig ledsen. Men är glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv. Jag nöjer mig inte med att må halvbra.

Nu kan det bara bli bättre. Imorgon är det personalfest. Och det är ju alltid bra.
 
Ses.

.Några ord.

"Jag går dit benen bär mig. Stannar på en brygga vid vattnet. Båtplatserna gapar tomma, vinden blåser kallt. Tjocka moln som gör det svårt att avgöra dag från natt. Djupa andetag, vänder blad. 
Här kan inget hända. Jag är trygg."


"Färgade löv ligger samlade på marken. Förbrukade och glömda. Träden står nakna och fryser.
En tomhet och minnen som letar sig tillbaka till värme och kyssar.
Ryser och knäpper jackan. Tack för denna gång."
                                                   

"Jag behövde inte leta länge innan jag hittade en vän i dig. En sådan vän som ser mer än yta hos mig. 

Du betyder mycket för mig och du är någon jag ömt kommer värna om.

För mig är du perfekt och en stjärna rätt igenom."

"Vad händer när personen framför dig inte längre är densamma?

Är det mitt fel? Eller är det skitsamma?

När "jag älskar dig" inte har samma mening som innan. Då du var hjälten och jag hjältinnan.

När blickar svalnat och orden tagit slut. Är det då man packar och flyttar ut?

Min älskade familj är hemma igen. Och inser att jag är halv utan dem. Men det har varit en riktig win win för alla. Det är nyttigt att få längta efter varandra ibland.

Underbar helg tar slut. Ny vecka tar vid. Jag är redo.

M.

Solokvist

Att få vakna en timme innan lunchtid, praktiskt taget utvilad, är inte direkt en självklarhet i mitt liv. Eller i någon småbarnsfamiljs liv för den delen. Idag fick jag det.
Min kära familj packade in sig i bilen och åkte till farmor i Skåne igår vilket gör att jag är själv en hel helg.
Har längtat väldigt mycket efter det. Av rent egoistiska skäl. Men mest för att det är nyttigt att få vara lite själv och få längta lite extra efter familjen. Funderade på det igår. Bakom alla "statusar"som jag har, vi har, mamma, fru, dotter, syster, kollega och vän så finns det ju även en tjej. Bara jag. Och hon tänkte jag "dejta" i helgen.
Visst låter det knasigt, jag vet. Men det är så lätt att fastna bakom en status. Och glömma bort sig själv mitt i alltihop. Idag är jag min första prioritet. Jag väljer det.

Den här veckan, höstlovsveckan, har varit ganska lugn. Barnen har haft ett lugnare tempo. Felix har fått leka med sin kusin nästan hela veckan då skolan har varit stängd och fritids inte är lika kul utan alla sina kompisar. Tack! Och Max fick ledigt två dagar från dagis.
Dessutom fick vi nys om en pytteliten sommarstuga som vi ev kommer hyra årsvis. Nästa helg får vi veta om det blir så. *Håll tummarna* för det är en dröm vi haft i många år.

Jag prickade in en nackspärr precis lagom till en heldagskurs i skriftlig kommunikation i onsdags. Oskönt, kan jag berätta. Kursen var toppen och fick en massa bra tips med mig tillbaka. Värk eller ej. Min kiropraktor fick återigen göra underverk i torsdags. Och som pricken över i unnande jag mig massage. Har dessutom blivit "koppad" för första gången i mitt liv. Intressant. Och väldigt nyttigt.
Min rygg och nacke är mycket bättre, men inte helt bra. Ännu.
Fick dessutom med mig D-vitaminer hem, en bristvara i min kropp. Så, snart är det riktigt bra.

Nu sitter jag här. Med endast tända ljus och Spotify som sällskap. Redo att börja skapa. Plockar fram min kreativitet och samtidigt lättar på snurriga tankar. Ren terapi! Älskart.

Hörs.

Välkommen tillbaka härliga energi.

Att beskriva känslan av hur skönt det är att äntligen få känna sig frisk, är inte så svårt. Det är helt enkelt fantastiskt och underbart. Jag bubblar!
Första träningspasset på evigheter brändes av igår på Sh'bam och ikväll fick vi svettas och jobba hårt på ett Body pump pass. Jag hinner säkert med ett pass till innan veckan är slut. Love it!
Sakta men säkert kommer jag tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Om jag inte får träna, äter jag. Onödigt mycket, och onödigt onyttigt.
Fick en vana att äta yoggi med cheerios (!) på kvällarna. Varje kväll i flera veckor. Hur bra är det? Och när har jag någonsin ätit cheerios?
Alltså, onödiga extrakilon att gå omkring och bära på. Inte jätte många, men tre-fyra iallafall. Och de ska bort.

Imorgon är det fredag. Bästa. Med en efterlängtad inspirationsföreläsning direkt på morgonen.
Mys med familjen blir en självklar höjdpunkt innan jag och en kär vän byter hemmet mot Sealoge, i Gåshaga, för vin och tjejsnack.
Bra fredag!

Sov gott

Så!

Oj, vilken skillnad det gör när man lyckas vända vinden pyttelite.
En alldeles perfekt helg, en måndag att minnas, soliga magiska höstdagar, underbar familj, gör verkligen susen.

Tog äntligen mig tid att gå till kiropraktorn, världens bästa, för att ta tag i alla omöjliga spänningar. Idag känner jag mig levande! Jag känner mig glad. På riktigt.
Jag har fortfarande lite huvudvärk men det är så mycket bättre och mer accepterat när det är självförvållad.
Ett par ljuvligt goda glas vin på kultstället Collage igår kväll med fina Kicki och ett gäng premiärsugna kändisar var orsaken. Premiären var ingen mindre än Tintin och visades på Park. Riktigt bra och sevärd film och får tre strålande solar av mig. Gå och se!
Extra plus var det att få dela bord med Francesco Valentino och hans fru på Collage. Idol!

Innan Tintin och röda mattan fick Chinateatern besök. De mjuka värdenas dag, var rubriken och kund var ämnet och det odelade fokuset. Att utvecklas från bra till bäst. Teatern var fylld av förväntansfulla härliga kollegor och medmänniskor och där amerikanska Valerie Oberle var stjärnan av talarna. Väldigt intressant. In a really american way.
Gunnar Ström, Stigfram, var ändå den jag uppskattade mest. Han var hjärtlig och personlig. Det gillar jag mer. Det blir mer äkta då.

Bra dag helt enkelt. Och det har den här dagen också varit. Munnen kan inte sluta le. Hurra!
Jag är ödmjuk och otroligt tacksam över att livet känns lättare nu. Förkylningen har börjat ge med sig, spänningar och ständig huvudvärk snart ett minne blott. Vardagspusslet kanske aldrig löser sig. Men blir lite bättre. Ibland hjälper det att bara få prata av sig. Dela med någon annan som känner igen. Och ta nya tag.

Jag är tacksam. Alltid.

Men förlåt då.

Det är ingen positiv, glad sol vid tangenterna inte. Fortfarande inte. Jag tror jag går av på mitten snart. Kommer jag någonsin bli glad igen? Jävla jobbiga tårar som letar sig ner för jämnan.
Ja, jag krisar. Och jag gör allt för att slippa. Biter mig i läppen i tid och otid. Vad är det som händer? Skriver jag "livspussel" skulle nog många fnysa. Jag vet, lyxproblem. Men i min värld, i min kropp, i mitt hjärta, i min själ. Så är det jobbigt. Vardagsstressen har hunnit ifatt och jag ogillar varenda sekund av vad den gör med mig. Vem har sagt att det är lätt?
Vad vill jag då? Svaren kommer. Förhoppningsvis.

Det blir verkligen inte bättre av att en sju veckor lång infektion i kroppen ständigt gör sig påmind och som oturligt nog verkar har flyttat in på obestämd tid. Blir tokig.

Jag saknar mitt vanliga jag, det gör min familj också. Jag vill skratta. På riktigt.
Jag har så mycket att glädjas över. Och gör det, men inte tillräckligt mycket. Förlåt.

Sluta nu.
M.

Kära barn.

Läste flera av mina vänners status på Facebook igår om att en liten kille på 4, i Ljungby, hade försvunnit. Efter ett tag läste jag från samma personer att pojken var funnen. En sådan lycka! Vem kan slappna av när ett barn har kommit bort. Det jag inte visste då var att de hade hittat fyraåringens kropp. Några hundra meter från sin bostad. I en dunge. Alldeles själv. Död. Kall. Mördad!
På samma adress där min syster och mina underbara syskonbarn bodde på tills för bara några veckor sedan.
En stor klump i magen som inte slutar växa. Kommer ut i tårar. Obehindrat. Blir så ledsen och kan inte sluta frysa.
Hur kan man döda ett litet barn? Oskyldiga älskade små barn. Det är helt ofattbart.
Förbannade jävla grymma människor.


 Jag kramar återigen hårt om mina barn. De är oersättliga och det absolut finaste som finns...   



En liten person full av energi. Med inget annat än oskyldigt hjärta inuti. Ett liv som knappt börjat leva, finns inte längre mera. Igår kväll togs ditt liv. Åttio år i förtid. Så fruktansvärt!
Liten själ, med ett alldeles för tidigt farväl. 


Sov gott lille gossen.

Dessa vackra färger

Började morgonen med att ta på träningskläder för att stjäla en stund för mig själv. En powerwalk på ett absolut sagolikt Lidingö. Började med att springa, men efter en kilometer fullkomligt brann det i lungorna. Kul kondis! Det är ju en färskvara. Alltså bara att börja om från början.
Jag lämnade hemmet något spänd och kom tillbaka helt avslappnad. Jag vet inte med er, men med mig gör naturen under. Och det blir ju inte mindre jobbigt av att det är så ljuvligt med alla höstfärger.

Det är lika fantastiskt varje gång årstiden vänder blad. 

När jag är ute passar jag på att fånga ögonblicken på bild. Vår vackra natur. Allt fastnar inte på bild men fotograferas på näthinnan. Jag dör en smula. Det är så vackert. Naturreservatet, sjöarna, magiska träd i alla dess skiftande färger, solen som tittar fram, doften av landet. Grönskan som sakta blommar ut för att göra sig redo för en lång tid med kalla dagar och nätter.

Annars är det en typsikt mysig familjedag. Vi bakar kladdkaka, spelar spel, leker, målar, tar det lugnt och bara njuter av att få vara lediga och av att få vara tillsammans.

Jag förstår hur mycket jag har att vara tacksam över.

Kärlek.

Ler lite men vill le mycket.

Efter ett spännande möte idag med en oerhört härlig person, föddes inte bara en massa härlig efterlängtad energi utan även flera utmaningar uppdagades. Nya tankar och stora frågor bubblade upp där jag fick vända blicken inåt för att hitta svar. Hittade inte alla och förstår att jag har en del att jobba med. Med mig själv. För att lära känna mina styrkor och svagheter. Rädslor och känslor. Frågor som, vem är jag i denna stora värld? Och vart har mitt leende tagit vägen? En resa börjar nu. Och det ska skrivas ner. Och om allt går bra kan vi säkert fira nästa år. Tack Paul!

Men allvarligt, vart har mitt leende tagit vägen? Jo visst ler jag, men jag känner mig inte glad. Utan faktiskt ganska ledsen. Eller låg. I flera veckor nu.

Vackra höst, vad gör du med mig? 

Jag känner inte igen mig själv. Varken i spegeln, i sinnet eller till sättet. Vad är det som händer? Har jag drabbats av höstdepp? Är det fler som känner så här?
Hur som helst så känns det vansinnigt trist. Och vantrivs otroligt. Och önskar att det kunde gå över nu.
Snart är min höstförkylning och antibiotikakur över och kan lämnas bakom. Så att träning istället kan få en helt ny prioritet. Då kommer säkert både huvudvärk och trötthet vara ett minne blott. Och energin smyga sig tillbaka. Med träning mår kroppen och knoppen bra. Och det är ju där problemet sitter. I knoppen.

VAB imorgon. Älskade lille Max som envist hostar vidare. Hoppas innerligt att det läker ut snart så vårt lille hjärta får bli pigg och kry igen.

Jag vill bli pigg och glad igen.

Rosa bandet, ung cancer. Cancer! Vedervärdiga sjukdom. Grät en skvätt när jag såg den här filmen "Det är ok att känna." 
Förstår hur skört livet är. En nära väns pappa dog för en vecka sedan i hjärntumör, 64 år. Min pappa överlevde. Inte svärfar. Steve Jobs, död i cancer. Flera jämnåriga gamla bekanta, cancer. En gammal klasskompis barn, cancer. Cancer fasen överallt. Tycker sjukdomen är läskig och den ger mig kalla kårar.

Skänk en slant till cancerfonden. Det gör jag. Alltid.

Känslig. Men befogade känslor som behöver susa förbi.

M.

VABfredag.

Så plötsligt dök den då upp. Första VAB dagen för säsongen. Den här gången är det en skruttig Max med feber som är uppe och nosar på 40 graders strecket. Hjärta.
Flera möten och annat fanns inbokat i kalendern men som helt klart fått en annan prioritet.
Tack och lov kan jag jobba lite hemifrån. För att hinna ikapp en smula. I myskläder, utan smink och med håret i en galen knut på huvudet. Underbart. Kan inte låta bli och tycka det är mysigt. Ösregn och ruskig höst utanför fönstret. En varm gosig unge i knät. Med tända ljus, en kopp kaffe och skön stämning innanför.

Det är fredag. Idolfredag, VABfredag, mysfredag. Kalla det vad du vill. Den är välkommen!

Ses.

Nä!

Lämnar precis Lidingödoktorn och världens bästa läkare med besked om att ytterligare en bihåleinflammation flyttat in. Förstod det efter mina fem veckor med ett allmäntillstånd långt under bra. Men bihåleinflammation igen! Jag hade ju det förra hösten. Varför kommer den tillbaka? Vad händer nu då? Gissa.
Utredning om ev "lätt operation." (hej då polyper, typ!) eller sköljning. Jag dör!
Otroligt fräscht i dess mest ironiska mening.. Blä!

Antibiotika och se glad ut. Köp läget liksom. Nu vill jag bli frisk.

MF!

Vår historia

Jag, 23 år. Lämnat Skåne för Stockholm för att jobba med barn på Sats Sports Club, Södermalm.
Inte singel, men ändå ensam. Plötsligt öppnades ögonen och hjärtat fylldes av kärlek till en stor, alldeles underbar skåning. Vår nya personliga tränare. Med sina gigantiska muskler och ödmjuka sätt gick det helt enkelt inte att motstå. Jag blev förälskad. På riktigt. I smyg.

3 oktober 2000 stod det AW på schemat. Det var en tisdag. Övertalade Christian att följa med trots att  han skulle upp tidigt och jobba dagen efter. Till slut sa han ja. Yes!

Efter att jag duschat och gjort mig redo för utgång gick jag tillbaka till Sats för att möta upp mina kollegor och samtidigt passa på att vinna Christians hjärta.
Och efter lite kvinnlig list förstod jag att han var intresserad av mig också. (en helt annan historia)

Snapsbar på Söder, dans, massa vin och en otrolig elektricitet mellan mig och Christian. Det slog tillslut till. Med ett brak! Kärleken var ett faktum.

Nu singel men på nytt upptagen. Av mannen i mitt liv. Efter flera "tecken" (ja, jag tror på det) på att han var den rätte, kunde jag bara le och resa med på det största äventyr ödet hade att bjuda på.
Vi flyttade ihop dag tre och förlovade oss efter två månader. Varför vänta?

Vilken resa. Elva år senare är han fortfarande mannen i mitt liv. Har fortfarande gigantiska muskler och massa ödmjukhet. Dessutom pappa till mina barn. Vi har mött motgång och annat. Men där ändå kärleken fått bestå. Formats av varandra.

Grattis på elva års dagen älskling!

Puss

Höstdepp?

Eftersom luften fullständigt gick ur ett tag är det svårt att motivera mig att uppdatera här.
Fy vad jobbigt när energin tar slut och man börjar tulla på reserven. När energi ges bort och det inte kommer något tillbaka. Tomt.
Tack gode Gud har det blåst in lite medvind och stänk av ny energi. Små portioner.

Jag gläds åt det lilla och byter ledsen läpp mot annat.

.Lidingöloppet.

Åtminstone en i familjen sprang Lidingöloppet i år. Felix. Och det för andra året i rad.
Vilken folkfest! Och vilken dag. Strålande, värmande sol. Glada vuxna och barn så långt ögat kunde nå. Massa förväntningar och revanschsugna små. 1.7 kilometer senare sprang våra små i mål på en rad olika tider. Felix kom i mål efter knappt tolv minuter. Hans kusin på nio.
En medalj rikare och supernöjda. Helt klart en hit.

Annars är det sådär. Hämtar energi från reserverna. Så är det ibland.
Det blir bättre.

rEgleR

Har ibland väldigt svårt att hålla mig "inside the box." Då jag kan tendera att välja andra alternativa vägar. De något kreativa, kanske osvenska, ojanteliga vägarna. Och det kan ju vara kul. Och det är det. Ibland.

Och ibland är det inte det. När jag trampat över gränsen eller över en oskriven lag, eller på någons tår. 

När någon tycker annat. Då backar jag. Tar en oerhört passiv roll. Vill helst vara osynlig. Krypa in och skämmas.

För vad, kan man tänka? För att vara jag?

Jag får inte vara för glad. För rolig. För framåt eller bakåt. För påhittig eller utsvävande. För snygg eller för ful. Nähä, men var står reglerna då? Hur ska man vara?

Det handlar naturligtvis mest om min egna sinnesstämning.

Hur jag för stunden mår. Idag är ingen bra dag. Just nu är känselspröten ute. Och jag är osynlig.

Det är inte lätt att passa in i den satans boxen. Är det fel att kliva utanför?

Blir så trött. Främst på mig själv som tar åt mig. Men mest på andra. Det är lättare så på något vis.

Vansinniga känslostormar till att ställa till det. Jag älskar ju att vara jag.

Hur är det möjligt?

Hur kan man, oavsett vad, dränka sina egna barn? Det vänder sig i magen och tårar letar sig ner mest hela tiden. Fruktansvärt. Åtta och fyra år. Oskyldiga små liv. Fy fan.

Har kramat extra mycket på mina underbara barn ikväll. Tackar gud för att de finns.

Söndagsångest

Om ändå helgen hade haft fler dagar. Jag är inte färdig. Eller redo för en ny vecka. Jag vill mysa med familjen. Mer.
Magisk helg där älskade make blivit firad, champagne, god alldeles för onyttig mat, Italienskt vin, bästa vänner, sång och musik och glada underbara barn. Födelsedagsbarnet sjöng för oss och inte tvärtom. Ljuvligt, som vanligt. Och det var bara i fredags.

Lördagen klädde jag på mig en riktig bullmammakostym och drog på blåbärsjakt. I sällskap med resten av familjen. Vars en skål och tillräckligt många blåbär senare blev det en mumsig paj till efterrätt. Till middag provade jag ett nytt recept (vuxenpoängen haglar) kycklinggryta med citron och oliver. Minus oliver. Men vitt vin och massor av vitlök. Kokar i gryta tills kycklingen är alldeles mör. Serverade med couscous och grönsaker. Recept från en supermysig kokbok som heter Kärlek, oliver och timjan. Rekommenderas varmt.
Lördagen bjöd dessutom på strålande sol. Är det den fjärde lördagen på rad som solen verkligen har visat   sig från sin bästa sida? Ja, underbart är det.

Idag har jag städat. Storstädat. Och det är väl bra. Men tråkigt. Fördel var att resten av skaran höll sig borta på fotbollsträning och annat. Så med lugn och ro, hög musik och dammtrasa, blev det lite bättre.

Ja, och nu sitter jag i soffan och har länsat skafferi på allt gott jag kunde hitta. Och önskar att det var fredag igen.
Söndagsångest.

Men, det blir en bra vecka. Redan imorgon bjuds det på mys, det i fint sällskap på lunchen. Jag ska bara samla mig. Få ihop vardagspusslet.

Sov gott.

.Dagens ljus.

Den här veckan har lätt varit den stressigaste på länge. Jätte mycket roligt på jobbet som kräver mitt fulla fokus. Hela tiden. Jag känner att jag inte kan gå hem när jag slutar för att jag inte hunnit klart med allt. Men vill hem till familjen. Lämnar en hög på skrivbordet till dagen efter med en lång komihåglista. Ja, det får hopa sig. Och ibland blir det fullständiga brandkårsutryckningar. Som idag. Fick påminna mig själv att andas mellan varven. Men ibland även få tid att ta både morgonfika och eftermiddagsfika. Det är lyx. Och kanske lite charmen med mitt arbete. Jag trivs. Och älskar det. Men är världsbäst (sämst) på att stressa.

På tåget hem idag kände jag mig som en urvriden trasa. Tills det sa pling i min inbox på Facebook med ett otroligt roligt mejl. En komplimang och ett fantastiskt förslag jag är två meter lång som definitivt är värt att fira. Flera gånger om. Berättar mer sen. Men vilken energi och så lätt man kan ändra sin sinnesstämning. Älskar glada besked!

Inpackning för ett välmående hår. Köp!

Apropå fira, om bara några timmar fyller min älskade make 41 år. En fredag. Det kan ju inte bli bättre. Ska självklart firas. Och det ihop med bästa vänner. GReAt! 

Nu måste jag bara berätta om en fantastisk inpackning jag köpt till håret, Macadamia Natural Oil.  på eleven.se
Jag har ett långt hår. Ett slitet långt hår. Och för att jag inte (jag är väldigt sugen) ska ta fram saxen och klippa av allt, får jag istället satsa på riktigt bra hårprodukter. Som denna. Håret blir otroligt bra men framför allt mår bra. Den är ljuvlig. Och den luktar jätte gott. Prisvärd och måste införskaffas. Köp! Och köp nu.

Nu ska jag sova och drömma vackra drömmar.

<3

Konstigt

Om en helg går fort så har just denna bara susat förbi. I ilfart.
Den otroliga energi jag hade i torsdags har lyst med sin frånvaro (note to self: skriv aldrig positiva saker, det slår tillbaka) sedan dess. I fredags vaknade jag med illamående, huvudvärk, trött och ont i kroppen. En seg arbetsdag senare, en avbokad tjejmiddag och ihållande illamående avslutade jag sedan fredagskvällen vid 21.30. Kul fru!

Men, redan på lördag kändes det bättre. Jag slog bort det, bokstavligt talat. Tillsammans med Annica körde vi BOX ihop med ett antal andra träningssugna satsmedlemmar.

Idag är det måndag. Inte den bästa. Jag vill bara gråta. Och jag vet inte varför.

"Frivilligt lät jag dig komma in. Krypa in i mitt innersta, in under mitt skinn.
Svider, sårar och förpestar som stora okontrollerade käftar. En sänkt gard med inget annat än hjärta slog du mig i spillror utan att ens märka. 
En egoism utan dess like, opassande, dumpar du mig i ett övergivet dike. 
Tillåta eller kämpa? Börja om. Stänga ute och för att sedan lämna bakom." 




Bild lånad här.

Sh´bam, baby!

Går och bär på en otrolig energi just nu. Jag känner mig väldigt glad. Tror att jag smittar. För många ler med mig och det är fantastiskt. Kända som okända. Kan inte sluta le.
Det är så härligt när allt bara flyter på. När det inte finns några grubblerier utan allt känns bra. Måste passa på att njuta. Vem vet när det tar slut.

Provade Sh´bam igår på Sats. Det var en upplevelse. Självklart en bidragande faktor till min energi. Heta moves, bra musik, en full klass med glada tjejer,  fin vän och stämningen var på topp. Jag som gammal dansare befann mig i mitt essä. Nya steg och koreografi. Nästa gång sitter stegen där. Riktigt kul. Prova!
På lördag tänker jag slåss. Ja, eller boxas. På dito träningsställe.

Fredag imorgon. Härliga underbara fredag.

Sov gott.

Himmel och helvete

Älskar min nya Acne jacka! Och tänker oavsett om hösten väntar på sig eller inte, börja använda den. Den är fantastisk och kommer bara bli snyggare ju längre tiden går, enligt trevligaste personalen på denna sidan jordklotet. Tack Acne!
Lämnade butiken med en känsla av sjunde himlen. Total lycka! Det i symbios med en tillfreds vardag där allt bara flyter på. Harmoni.
Några har frågat var "sjunde himlen" är någonstans? Den är där du vill den ska vara, svarar jag då. Den bor i mitt hjärta och lever i mitt blod och i mina tankar. I min själ. Så länge jag vill och tillåter. Min himmel. Var är din?

Ett helvete å andra sidan är ju dessa förbannade flygolyckor som
har inträffat de senaste dagarna. I Chile och nu i Ryssland. Otroligt duktiga, väldigt stiliga, Stefan Liv och 44 hockeykillar. Borta. För alltid. Jag ryser. Att Stefan, med sitt vackra efternamn, fick ett så kort Liv. Hur är det funtat? Otroligt orättvist och sjukt svårt att förstå.
Mina varmaste tankar till alla anhöriga.

                                                           R.I.P

.Klassförälder.

Inser mer och mer att jag är en riktig skolmamma. Jag njuter varenda gång jag kommer till skolan och lämnar och hämtar. Kikar in i deras klassrum. Ser deras alster på väggarna. Veckans bok som står fint lutad på ett litet staffli. Schema på tavlan. Samlade ord på bokstaven L. Organiserat. Felix namn på ett av borden tillsammans med fyra fem andras. Så härligt.

Kom för en stund sedan hem från det första föräldramötet på skolan. Tror jag satt och log under hela mötet. Gulliga fröknar och ett härligt gäng med föräldrar och enligt fröknarna är det en riktigt fin klass. Och det värmer gott i hjärtat.
Är nu dessutom klassförälder. Jo jag tackar! Men tror att det blir hur bra som helst.
Nu kör vi!

M.

Det stora i det lilla

Var det någon som påstod att det är plättlätt att vara förälder? Med allt vad föräldrarskap innebär. I medvind och motvind. I litet som stort. Tror inte det. Men herregud vad det är underbart! Att få vara just, förälder.
Behöver bara nämna att jag är världens lyckligaste mamma. Och så stolt. Även när man i stundens hetta är redo att kasta in handduken efter långa tuffa matcher i barnuppfostran eller trotsbryt.

I lördags fick jag uppleva ett ögonblick som var ett av de lyckligaste i mitt liv. Det är absolut inget märkvärdigt. Men det gjorde att jag kände mig otroligt rik. En stund jag alltid kommer bära med mig. Så länge jag lever.
Jag, Felix och Max tog våra cyklar och gav oss ut på äventyr. Felix på sin cykel (han är otroligt duktig för att vara nybörjare) och Max bak på min. Att få se min stora gosses frihet lysa i ögonen när han susade fram och Max sjungandes bakom mig på barnstolen, var ren Lisa för själen. Turen tog oss ut på Långängen och långängsgården för lite lunch. Att sedan få sitta där tillsammans med dem jag älskar mest i hela världen, med strålande sol och med cyklar lutandes över magisk gärdsgård (redo att sedan ta oss vidare på ängarna) i en blomstrande trädgård och god lunch gjorde att jag nästan höll på att spricka av lycka.

Vilken lyckost jag är. Im just saying..

Det är måndag. Jag är frisk och jag älskar mitt liv.

M.



Bild lånade jag här.

.Frigus.

Jag inser att jag inte är gjord av stål. Jag är ingen superwoman och har alltså inga onaturliga krafter. Även fast jag tenderar att tro det. 

Har i snart en vecka varit hängig med en envis förkylning som idag visat sin absolut fulaste sida. Ja, det är ju bra att stanna hemma från jobb och vardagsstress då. Det gjorde inte jag. Alla måsten på jobbet, möten och gud vet allt, som gått före. Och istället ignorerat det faktiska. Med en inställning om att har jag ingen feber är jag inte sjuk. Känns det igen? Sotar för det idag. Har dragit min gräns och inser att man kan vara sjuk även om febern lyser med sin frånvaro. Bråkiga bihålor, grym huvudvärk, svullen hals, glansiga ögon och en slut kropp får vara tillräckliga själ till att jag stannar hemma idag. Om inte jag tar hand om mig vem skulle göra det då? 

Kryper ner under täcket efter en kopp värmande te innanför bröstet. Senaste Sköna hem och en hoppfull tanke om att imorgon är det bättre. 

Slår ner på tempot och tackar mig själv. Så. 

F*n

Difícil

Tycker det är svårt att veta när gränsen är nådd för att undvika att bli utskälld och missförstådd.
När jag ena sekunden är lycklig och stolt för att du i nästa gör uppror och revolt. Att försöka förstå, vad du vill uppnå? Förstår en kort stund. Men det föder fler frågor som helt saknar grund.
Svårt att vara vuxen ibland. Hålla minen, vara stark. För även dina ord kan såra. Torkar mina tårar innan de blir lätta att spåra. Jag har känslor. Precis som du. Fast du är liten och jag är stor.  
Du är min son och jag din mor. 


>>>


Vilar ett tungt huvud på en tårfylld kudde. Ledsen. Tårar som lämnat betyder osäker.  Otillräcklig och rädd. Det blev som jag trodde, men jag var inte beredd. 
Känslor svåra att styra. Men min kärlek till dig kommer jag aldrig att äventyra. 
Jag finns alltid hos dig, även när du inte vill. Och kanske känner jag dig innan och utantill.  
Från mitt hjärta, jag älskar dig och mycket mer därtill. 




M.

Begagnad?

Fynd på lyxloppis 

Nu måste jag slå ett slag för begagnat. Second hand. Gammalt som nytt. Tradera, blocket, loppis, myrorna och allt vad som finns. Så himla bra!
Jag älskar att konsumera. Punkt! Men det betyder inte att jag alltid handlar nytt eller för den delen dyrt. Utan använt (ibland inte) och billigt. Fynd, helt enkelt.
Idag var det loppis vid Gåshaga marina. OMG! Vi kallar det lyxloppis. Där radades det upp Mullberry, Donna Karen, Louis Vuitton, nudie och ja, you name it, med olika märken längst vägen. Kläder, skor, bälten, väskor, leksaker, möbler och mycket mer. Nu var det inget utav det som jag behövde utan jag var ute efter lampor till fönstret i vårt nya sovrum. Och sprang rätt på ett par marimekko lampor (t o m fungerande glödlampor ingick) direkt. I nyskick, två hundra kronor. Tackar!
På blocket har vi både köpt och sålt hur mycket som helst och på Tradera vågar jag knappt nämna. Bra och bra.
Det känns på något sätt väldigt fint att göra så här. Ibland i alla fall. För naturen. Och plånboken.

Ljuvlig kväll

Och ja, jag må vara förkyld men har trots det haft en riktigt härlig dag på tu man hand med vår älskade Max. Ett strålande Lidingö med både lyxloppis, godisregn och hästridning på Käppala dagarna och sedan en sväng till underbara Södermalm. Jag ler.

Max på äventyr

Felix och Christian har varit  med kusin och svåger på Kolmårdens djurpark hela dagen. Och har tydligen hunnit med allt. Längtar tills jag får höra mer.

Bra dag helt enkelt.



Om min man ber mig packa väskan och flytta till månen. Då är det illa. Då vet jag att jag har tänjt på gränsen för dåligt uppförande en aningens för långt. Han förstår ingenting och hänger inte med i svängningarna. Han efterlyser sin snälla, glada, roliga fru. Medans jag vill ha förståelse och varma kramar. Krock! Venus och mars, hur var det nu igen?
Kan erkänna att stundvis vill jag inte själv vara jag. Skitjobbig, med horn i pannan, ont i magen, vätskefylld, finnar och med ett sjukt dåligt humör. Kort stubin behöver jag inte ens nämna. Vem vill vara sån?
Den mest hatade veckan på månaden har infunnit sig. Blä!

Älskar dig min fina man.
Imorgon är det bättre. Amen och förlåt!

Rätta ingredienser för lyckad soppa

Trots obefintligt med sömn i natt och egentligen de senaste sex åren så har jag varit på gott humör. Minus lämningen på skolan då min skolepåg fällde några tårar. Igen. Painful, men vi ger tid i tiden så kommer vårt lilla hjärta snart kunna skratta vid lämning igen.

Älskar den här bilden på en fundersam Max.

Idag har jag fått mycket gjort på jobbet. Och det är en massa kul som drar igång nu inför hösten. Favoriträtt till lunch, härliga kollegor, glada skratt, latte efter latte och dessutom en strålande sol utanför fönstret som på beställning lagom till jag packade ihop för att gå hem. Energi, kallas det.

Kvällen avslutande vi i Killingeparken för att fira Norges sötaste 6 åring. God middag, kvällssol, glada barn och mysiga föräldrar är ju rätta ingredienserna för ett lyckat kalas. Mange takk! 

Om jag somnar innan 22 är jag nöjd. Ska faktiskt redan nu stoppa mig själv i säng med en bok. Det finns hopp. Alltid!

Bra dag helt enkelt.  

.Skolstart.

Ja, att jag är känslig är ju inget nytt precis. Ett nytt kapitel i vårt liv. Och säkert hos de flesta sexåringars familjer också. Skolstart!

Kl tio lämnade jag, efter en timmes "upprop" i klassrummet, skolgården och vår älskade skolpojke med sin underbara fadder från 2a klass. (alla barn får en fadder som hjälper dem att känna igen sig i skolan och lättare komma in i det och faktiskt känna sig lite extra omhändertagna)
Felix fällde någon tår och jag såg att han var lite sammanbiten inne i klassrummet. Med tjugofyra elever, massa föräldrar, fröknar och ett gäng med faddrar, förstår jag mitt barn precis. Hjärtsnörp!
Men det gick bra. Han sa hej då och gick hand i hand vidare med sin nya kompis på skolgården. Sen att jag har stått på toaletten på jobbet titt som tätt och torkat tårar (som naturligtvis mest betyder lycka och förväntan) vågar jag knappt nämna. Urtöntig morsa! Det är känsligt, fast på ett positivt sätt. Är jag galen? 

Vårt barn har blivit stor och har startat en lång resa. Och jag har köpt en biljett och tänker hänga med..Med nöje!

Älskade barn.

Max, strax innan vi gick hemifrån, kramade han om sin storebror och sa: "Felix, nu är du en stor kille och ska börja skolan." Och gav honom en puss. Vad säger man? Syskonkärlek! Älskar älskar.

Nu sover de gott i sina sängar. Och imorgon är det dags igen. Men säkert med mycket mindre fjärilar i magen. Nu vet vi ju hur det är.

Sov gott.

Träningsvärk, osminkat, vackert.

Om jag säger så här, varenda muskel i min kropp har fått vad den tål idag. Jag fick smaka på en timmes PT från min alldeles egna dito. Tror jag hade blodsmak i munnen vid något tillfälle. Men herregud vad bra! Han är grymt duktig och jag med.. gratis, dessutom.

Någon fördel måste man väl ändå ha om man är gift med en personlig tränare. Så träningsvärk, be nice!

En otroligt lugn och härlig helg är snart till ända. Mysbyxor varvat med favoritjeans, osminkad och med håret i tofs har varit rätta melodin den här helgen. Gårdagen regnade bort men idag sken solen och temperaturen har nosat sig upp på över 20 grader. Nybakta muffins i pick nick-korgen och bad i Käppala hamnen fick bli pricken över i. 

Imorgon packar vi skolväskan och inviger första skoldagen. Vår älskade unge börjar förskoleklass! 

Hur stort som helst. Massa fjärilar i magen på Felix och fylld av blandade känslor. Mest positiva. 

Jag följer med honom och stannar den första timmen, dokumenterar och memorerar. Känns stort. Och jag blir rörd. Hjärta!

Annars är jag helt såld på Maroon 5. Runaway och Moves like Jagger, love it! Repeat på spottan, tack!

http://open.spotify.com/track/7jEUxosffRXOZ7rNSajygF

http://open.spotify.com/track/1dgptuXFFUn8Dfbc0HbeQS

Sov gott

Jag ler.

Det blev jag som drog det kortaste strået denna gång att stanna hemma med barnen när dagis och fritids håller stängt för utvecklingsdagar. Jag ska säga att det är högsta vinsten. Ja, jag missar massor på jobbet men kan ändå jobba lite hemifrån och hänga med, tiden med barnen vill jag inte missa för ALLT i världen.

Satt på Krua Thai vid AGA station med barnen i torsdags efter vi tränat på SATS (mamma tränade och barnen lekte i bollhavet och tjöt av lycka under hela tiden) och fylldes av sådan kärlek. Jag är världens lyckligaste mamma som har fått två så fantastiska barn. Seriöst. Jag är otroligt välsignad och så vansinnigt stolt.
Felix frågade mig om jag var glad att jag fått barn och just han och Max. Ett långt kärleksfullt utlägg senare såg jag hans ögon lysa. Han förstår! Herregud så underbart.
Igår morse strax innan vi skulle ta båten från Gåshaga brygga till Vaxholm för lite utflykt trotsade Felix mig så till den mildaste grad att jag tror det växte ut horn i pannan på mig. På honom också. Otrolig kontrast men så rätt och en del i utmanande 6 års trotset. Han testar min kärlek och vet att den består. Tack och lov gick utbrottet över och vi blev sams och fick en otroligt mysig dag tillsammans med vänner.

Idag regnar det. Och det är okej. Vi är inomhus, i myskläder, tända ljus, med lyxig lunch och rår om varandra. I eftermiddag leker barnen med kompisar innan vi tar oss en lugn familjekväll i biosoffan hemma i vardagsrummet.

Jag ler.

Vilken bra dag!

Bättre sömn. Sovmorgon. Vågen visade minus ett kilo. Riktigt bra lämning på dagis o fritids. Glädjande samtal med kollega där bra besked kommer göra skillnad. Mysig lunch. Sol. Rensat skrivbord och därmed själ. Planerat. Mejlat iväg ett pirrigt brev. Tränat ben, axlar och mage i 70 minuter. Fyllt på med kärlek från man och barn.
Och nu ligger jag i sängen, riktigt nöjd, och ska läsa ut "Dyngkåt och hur helig som helst." Mia Skäringer är ju bara så bra.

Älskar onsdagar!
Sov gott

Kärlek.

Gick från jobbet i fredags fylld av massa förväntningar på allt som skulle hända i helgen.
Några minuter innan mitt tåg till Ropsten skulle komma in på perrongen såg jag en kvinna i 55-60 års åldern snava och skada sig illa. Direkt vände jag bort mot hennes håll för att hjälpa till. Ingen annan reagerar!
Jag hjälpte henne upp och såg att hon hade skadat sin hand då blodet rann kraftigt från hennes tumme och hon haltade på foten när hon gick. Jag satte henne på en bänk och plåstrade om tummen så gott jag kunde, med ett skoskavsplåster.. Allt för att få stopp på blödandet. När hon hade samlat sig en stund följde jag med henne till Stureplan där hon senare skulle möta upp en vän. Jag rådde henne att först söka vård, vilket hon höll med om, och hjälpte henne till en taxi. Hon var otroligt tacksam över att jag fanns på plats och kunde hjälpa henne och var nästan förvånad över att det fortfarande finns medmänniskor. Det värmde såklart i hjärtat och hoppas att det är lika självklart för alla att hjälpa en människa i nöd.

Väl hemma och efter min "insats" som hjälte kände jag att jag ville fira med en löprunda. 6,5 sköna kilometrar. Sedan var det dags för en härlig middag med riktigt fina tjejer. Efter flera timmars tjejsnack, god mat och dryck landade jag väldigt nöjd på min kudde. Tack bästa Lollo!

Gårdagen gick i kärlekens tecken. Först fick vi sällskap av barnens förra barnvakt, Anna, på lunch och fika. Barnen fick presenter och det skrattades och mystes för fullt. Tankade massa kärlek innan hon åkte hem. Hoppas vi ses snart igen!

Kl 16 var vi redo att byta Lidingö mot Tumba för en fantastisk kväll med underbara vänner. Från att vi klev innanför dörrarna hos dem till att vi gick och la oss långt efter midnatt hemma i våra sängar, fanns det ett leende på våra läppar och en värmande känsla av lycka. Konstant!
Som varmluft i ansiktet. En magisk kväll där allt var perfekt. Avslappnade föräldrar, glada barn, fantastisk mat, en ljuvlig solnedgång, intressanta samtalsämnen, champagne, strawberry daiquiris och ton av kärlek. Lycka! Tack snälla Anna och Matte.

Idag kan man tro att jag legat med huvudvärk. Men icke. Efter en välförtjänt sovmorgon, alla vaknade 9.45, tog vi en långfrukost. Sedan packade vi in oss i bilen för att träna på Sats.
Barnen var på miniSats och vi körde ett otroligt bra pass i gymmet. Värmde upp på löpbandet och sprang 1.5 kilometer på strax under nio minuter och var nöjd med det. För att senare ge rygg, armar, bröst och mage ren kärlek. Älskar att träna. Extra glad blir jag när jag märker att konditionen blivit bättre.

Nu i eftermiddag tog jag Max på cykeln och mötte upp resten av familjen i Stockby på Långängen för lite lek och träning för de små. Självklart spanade vi in fåren som släpptes i hagen också.
Firar med bio och mysmiddag hemma i vardagsrummet nu som får sätta punkt på en sagolikt mysig helg.

Love.

Trött men happy

Klev innanför hemmets dörrar strax efter 23 igår kväll. Efter en lång oerhörd intressant dag.
Var full av tankar att landa innan jag kunde somna. Det tog lång tid!
Så, föga förvånad när jag inte hörde klockan ringa imorse. Tror kanske kroppen tog sig en välförtjänt sovmorgon. Värd!
Sitter inte piggare på tåget på väg till jobbet nu. Tvärtom. Men lycklig.
Bra dag, är siktet inställt på. Det tänker jag sträva efter.

Tänker extra mycket på mina barn. Det är Felix första dag på fritids. Full av förväntan och fjärilar i magen på honom. Och Max som är så ledsen vid lämning på dagis. Älskade barn!

Nu kör vi!

Stolt.

Hjärtat

Vill bara dela med mig.. Är så otroligt stolt över vår älskade Max som i fredags slutade med napp. 

Utan tjafs köpte han att nappfén (tack Annica) varit här och tagit dom. Varenda en. Han frågade efter nappen några gånger men har helt släppt det nu. Så mycket har hänt med honom sedan dess. En helt ny liten kille. Otroligt. 

Ton av kärlek. 

Var idag i Kungsträdgården för att kika runt på olika designers på Rookies Showroom. Vilken inspiration det föder. Så unga, så otroligt kreativa och duktiga. En miljö jag fullkomligt älskar. 

Må bästa rookie vinna! 

Imorgon blir det en lång dag på jobbet med massa kul på schemat. 

Nu byter jag om för att åka till gymmet och en timmes ren kärlek. 

Peace and Love

Falla fritt, en stund.

Lämnar min trygghetszon och sticker ut hakan lite. Hit me!
Tänker sätta ett värde på mig själv och utveckla det. Hög tid, kan tänkas.
Det är inte lätt och känns skrämmande på många sätt. Tackar alla visa, fantastiska människor i min närhet som med så mycket värme ger mig inspiration och vägledning att faktiskt göra dito.
Från hjärtat, tack!

Vem vill du spela när du lagt alla kort?
Och hur vill du leva när tiden går för fort?
Du vill att jag ska känna för något som aldrig känts som mitt
Men ska jag känna ja då ska det finnas tid att känna fritt.

Melissa Horn

Lyx..

...är att för en kort stund krypa upp i soffan, ensam,  med en kopp kaffe, en mysig filt och lyssna på smattrande regn slå på fönsterbläcken utanför fönstret. Ännu mer lyx blir det när jag vet att kroppen redan har fått kärlek i form av ett godkänt benpass på gymmet. Fångar stunden och njuter.


Puss

VeNerDi mEraVigLioSo.

Otroligt lugnt på jobbet. Inte ett mejl eller samtal på två dagar. Vad gör man? Mycket kaffe blir det det..

Utmärkt tillfälle att ta tag i surdegar. Vilket jag gjort. Done!

Det är fredag. En strålande sol utanför fönstret. Bara ben. Glatt humör. Underbara, riktigt fina kollegor omkring mig. Byter om ett par timmar jobb mot älskad familj och kär vän som är tillbaka efter semester i Italien.

Hon och jag drar på träningkläder och försvinner vidare till SATS för att sedan avsluta kvällen med tjejsnack och Italienskt vin. Bra så! Väldigt bra. Välkommen helg.

Ses.

50 år

Medans jag sitter och gnuggar knölarna på jobbet kommer jag att tänka på min fina mamma.

Det är en stor dag idag (egentligen inte förrän i början av september, först semester) för henne där en massa känslor spelar in. Säkert med en skräckblandad förtjusning.

Hon går i pension. Hon säger tack och hej efter 50 år i arbetslivet. Ringde henne i morse för sista gången på hennes jobbnummer för att önska henne en lycklig dag. Sista gången jag hörde henne säga sitt namn följt med ..läkarsekreterare skåne syd..

Det är jätte konstigt. Hon är ju inte gammal. En pensionär har ju alltid varit en riktigt gammal människa som varken hör eller ser. Läs, min uppfattning som barn.. Min mamma är ung. Jätte ung. Svårt att ta in. Hon är klok nog att kalla det gå på en livslång semester. Och det tycker jag att hon gör rätt i.
Nu ska hon och pappa dela vardagen tillsammans istället. Då 24 timmar om dygnet. Anpassa sig och sedan göra det bästa av situtionen. Komma till oss lite oftare. Ut och resa. Påta i trädgården. Börja måla. Men framför allt hoppas jag att de båda njuter av varandra och sin "långsemester". Värda!

Hon vänder blad. Vi finner oss i det.

SKÅL och g r a t t i s vackra mamma! Jag älskar dig!

Fyra veckor senare

Ok. Skärper till mig och blåser liv i bloggen igen. HEJ världen! Hej jobb! Hej alla härliga kollegor! Hej du!

Sitter just nu på min stol vid mitt skrivbord på vårt underbara kontor och tar igen. Något trögstartad men med ett leende. Jag har det så himla bra. 

Himlen lyser klarblå utanför, vet att resten av familjen som fortfarande har sommarlov och semester njuter av solen och har det bra. Det får mig att må bra. Fått mat i magen och toppat det med Italiensk glass. Vad mer behöver man?

Lycka.

Sol till dig och dig och dig...

Hemma.

Oj. Long time NO see.. Har lagt Spanska Blomman längst ner på prioriteringslistan som ni ser.
Har låtit semester vara semester. Men nu är vi äntligen tillbaka på vårt underbara Lidingö efter två fina veckor i Skåne. Ljuvliga dagar som självklart sparas i minnesbanken.

Första veckan "checkade" vi in i en pytteliten stuga vid havsbaden i Ängelholm. Några hundra meter från kilometer långa fantastiska sandstranden. En hel vecka tillsammans med våra bästa vänner. Sköna dagar på stranden då solen bestämde sig för att värma oss. Och vattnet svalka oss. Även kvällsdop ett par gånger. Magi!
Alldeles underbara Torekov, Helsingborg, Helsingör hanns med, med bravur. Vi fick visa vårt Skåne från dess allra finaste sida. När det behagade att ösregna en hel dag for vi till Väla för att göra av med pengar. Det gör vi så bra.
En vecka går fort. Så snart stod vi och vinkade av våra fina vänner som vände hemåt mot Stockholm och vi tog pick och pack och checkade in hos barnens farmor i några dagar. Trångt, men mysigt.
Avslutande dagar bodde vi hos mamma och pappa. Ompysslade till tusan fick vi tankat massa kärlek.
Tack för allt, allihop!

Vänder blad.
Har packat upp allting.!! Njutit av en kopp kaffe och det faktum att vi faktiskt är hemma igen.
Laddar om för min bror och hans familjs ankomst imorgon. Längtar!

Dessutom firar vi sjuårig bröllopsdag idag. En annorlunda sådan. Den har ju i princip firats i bilen. I köer, vid kissepauser, lunchstopp i Ljungby där vi fick mysa ett par timmar med min älskade syster och syskonbarn, mellan alla tvätthögar och lyckorus för att vi är hemma igen. Så kan det bli ibland. Inte mindre kärlek för det. Älskar dig!

Tänker vara på SATS imorgon bitti. Nu ska det svettas och jobbas. It´s good to be back.

Ses.

S e M e S teR, finally

Fyra timmar och två minuter kvar tills jag packar ihop och går hem för en efterlängtad  månads semester.
Behöver jag säga att jag längtar? Nä.

Skåne, först på listan.

Puss vetja

Lyser med min frånvaro

Haglar inte inlägg här precis.. Försöker få dagarna att gå. På ren vilja kan jag säga. Hjärnan har varit på semester en vecka redan. Tack och lov är det en rolig vecka som blir den avslutande innan semestern tar vid.
Imorgon åker vi till Linköping med vår designer som ska få inspireras. Äventyr, verkligen! Och otroligt kul.

Nu står det träning på schemat. Omotiverat. Men det blir bra. Riktigt bra.

Hörs och ses

Njutning

Känner mig oerhört nöjd efter 1 1/2 timmes galet efterlängtad styrketräning i förmiddags och en timmes rask promenad nu ikväll. Lika bra att dra på ordentligt när tillfälle ges. Lång väg tillbaka till fin form men inte milväga. Älskar när muskelkontrationerna sitter där dom ska. Varenda endorfin firar storstilat. Och sen den otroliga kreativitet som vidöppet tar form så fort jag går ut på långpromenad. Lidingö, så vackert att det gör ont i ögonen. Ren njutning och lätt vanebildande.

Jag är igång!

God natt.

Nöjd.

Nu är det redan söndag och två dagar sedan vi firade midsommarafton i Rörvik. Tur med vädret, underbart sällskap, god mat och allt vad som hör till en riktigt lyckad dag, fanns med.
Jag låter bilderna få berätta resten.